En av
dessa stilla självlysande dagar då allt är närvaro och tidlöshet. Jag vilar i
tidlösheten och ser allt i dess ljus. Daggkåpan – lysande gulgrön – överallt.
En trasig porslinskatt mitt i daggkåpehavet tittar på mig, leende i sin
trasighet. Som livet självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar