Stenkänsla forts.

Ur ett brev:
” Just nu sitter jag med fötterna på min solvarma stenmjölssandstrand, en lite solblåsig dag och äter plommon och choklad och vill att tiden stannar i det solvarma blåsiga chokladnjutandet. Saknar ibland västkustens sandstränder. Från det jag varit väldigt liten har jag varit van vid att leka i sand, sitta i sand, ligga i sand, vara kär i sand och hoppa i sanddynorna. Jag var tvungen att göra en stenmjölsandstrand i min trädgård, att sitta i och borra ner tårna i.
Sländorna sätter sig på min nya stengång. De tycker också om bergvärmen. Solen går i moln och jag går fram och tillbaka på solvarma stenar. Synd att du är så långt borta annars kunde vi tillsammans gå två solvarma stenar, äta plommon och choklad och prata om det som faller oss in, det som hindrar och det som är glädjen”